Hej världen!

Och hej WordPress…

Det var en pärs det här! Livrädd att något skulle försvinna av allt ‘guld’ (haha) som jag skrivit genom åren! Men nu är det klart!

Lite (nej mycket menar jag) nostalgisk var det inte utan att jag blev när jag satt och läste igenom bloggens tidigaste månader. Vad roligt jag hade och vilka massa goda vänner jag fick! Helt otroligt! Sen la jag bara av. Vad trist egentligen. Jag minns inte riktigt varför nu. Det tog väl för mycket tid kanske? Jag grävde mig ju längre ner i utbrändheten också och mådde sämre.

Men nu är jag riktigt sugen på att skriva igen. Så där som jag gjorde i början. Bladder om allt möjligt bara. Jag hade rätt kul…

Annons
Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

En ny… eller ja, inte ny, en gammal… bil…

Vi insåg redan i våras, eller någon gång, eller har alltid vetat, att när vi bor som vi gör kommer vi förr eller senare behöva en bil till.

Mikael har ju sin Chrysler cab, men den kör man ju helst inte med på vintern… Egentligen var den ju bara menat att ha som ‘leksak’ inte köra fram och tillbaka till jobbet med, men många gånger har det fått bli så nu i höst sen jag började jobba.

Vi borde börjat leta bil för länge sen för vi tänkte ställt av chryslern sista september, men eftersom vi kom igång sent hade vi inte fått tag i någon bil det datumet.

Jag hade vissa krav… En Volvo, en billig, drag, vinterdäck, skaplig, helst kombi, och absolut inte röd…

Tre dagar in i oktober hann vi. Så snöpligt. Röd är den inte, fast inredningen är det tyvärr… Hoppas jag vänjer mig för det är en rent läskig färg… Men den var inte farligt dyr. Och den ser skaplig ut.

Jag har en liten vana (eller ovana) att hitta på ord eller meningar av registreringsskyltens bokstäver. Min första bil, vilken jag fortfarande äger, en ljusblå amazon har reg. nr. EBA, den kallas självklart för Ebba.

Den här bilen har bokstäverna NBW, vad blir det av det? Några förslag?
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Lite tips på vad man kan äta kanske?

Eller vad man ska låta bli…

Jag har, hur konstigt det än kan låta, sedan vi flyttade till landet blivit riktigt bra på att laga mat.
Skryt säger min yngste son, när jag säger så. Fastän han också tycker att min mat är godare än den var förr (då den inte var ätlig ens alla gånger).

Dessutom så hittar jag oftast på recepten själv. Jag kan få inspiration från ett färdigt recept, eller utgå från ett, men jag ändrar alltid i dem, lägger till, drar ifrån och byter ut…

Kanske är det därför det blir gott?

En rätt vi gör väldigt ofta är ett recept jag en gång rev ur icareklamen, det hette då Texmexfräs med bönor och paprika. Jag har lagt till massor av saker i den, och det blir bara godare och godare… Lite brukar det bero på vad vi för tillfället har i kyl och skafferi. Får väl byta namn på den vid det här laget kanske. Sådana rätter är bra!

Texmex-fräs med bönor och paprika
3 paprikor, gärna i olika färger
300 g köttfärs
1 msk olja
1 tsk salt
1 påse tacokryddmix
2 dl vatten
2 burkar (à 400 g) vita bönor
1 förpackning tortillabröd
strimlad isbergssallad

Skölj, kärna ur och småtärna paprikorna. Fräs paprika och färs i olja. Krydda med salt. Tillsätt kryddmixen och vatten. Låt puttra utan lock ca 5 minuter. Spola hastigt av bönorna med kallt vatten och låt rinna av. Vänd ner bönorna i pannan och låt dem bli varma. Värm tortillabröden enligt förpackningens anvisning. Servera texmexfräset med tortillabröden och strimlad isbergssallad.

Jag har ändrat på receptet så tillvida att jag tar mer köttfärs, brukar vara ett halvkilo, skippar vattnet och tar krossade tomater istället, spolar inte av bönorna, varför ska man det, den tomatsåsen är också ätlig. Jag tar inga tortillabröd till, det testade vi och det blev hemskt söligt, vill man ha något till är tacochips bättre.

Jag lägger dessutom gärna till svarta oliver, kidneybönor (blir väldigt fina färger i den här rätten, grönt, gult, rött, svart, lila), kikärter (kan ta bort en av burkarna med vita bönor om jag lägger till kidneybönor och kikärter, men är vi många kan det få bli alla sorterna… många bönor blir det…). Jag brukar strimla och steka en gul lök till också. Jag brukar ta en extrapåse tacokryddor också, för det behövs när man lägger till mer saker. Eller om jag kryddar på med lite valfritt, chilipeppar, salt, cayennepeppar, lite vad jag känner för…

Sen äter vi det som det är, eller med isbergssallad och tomater och sånt, tacochips, turkisk yoghurt är gott att klicka på också. Rött vin är gott till!

Inte världens nyttigaste kanske, men inte helt onyttigt heller, köttfärs är väl inte onyttigt? Bönor, paprika och oliver är ju bra, ja jag vet inte. Det är fruktansvärt gott i alla fall. Tar man lite extra som jag räknat upp räcker det gott och väl till sex personer som blir stoppmätta… Originalreceptet var tänkt för fyra.

En annan sak som är väldigt gott, som jag hittat på helt och hållet är en laxrätt med gratinerat potatismos. Jag gjorde det som en nödgrej en gång när jag skulle steka fyra laxkotletter till middag åt oss fyra och barnen tog med sig en kusin hem…

4 laxkotletter
smör eller kanske olja
potatismos, av pulver eller eget
2 ägg
ännu mer smör
mjöl eller maizenaredning
grädde, matlagning eller vanlig, kan gå med mjölk också
salt, peppar, svartpeppar, curry, chilipeppar, cayennepeppar eller vad man nu har
massor av persilja
massor av krossad rosepeppar

Jag tärnar laxen i typ 2×2 cm tärningar, steker lätt i smör, borde gå med olja, men jag tycker smörsmaken är så god… jag vet, inte så nyttig… Sen lägger jag dem i mitten av en stor ugnssäker form. Sen gör jag potatismos, antingen av pulver eller om man gör eget potatismos, vispar i två ägg och klickar (spritsar om man vill vara riktigt fin) runt laxbitarna, de ska alltså inte ligga i kanten av formen för det är där potatismoset ska ligga, som en ram runt fiskbitarna.

Sen gör jag sås på smör, mjöl eller maizenaredning och grädde eller mjölk. Första gången jag gjorde detta minns jag inte vilka kryddor jag använde, men barnen älskade maten. Jag gjorde detta i söndags när mamma och pappa var här, då hade jag curry, den kan man med fördel ta i redan när man smälter smöret, för den smakar godare om den får fräsa lite i smör. Men inte för mycket, det ska inte direkt smaka curry, vill man ha det gulare kan man ju ta gurkmeja, som inte smakar direkt något men som gör maten gul… Salt, peppar och vad man känner för, jag hade lite curry som sagt, lite chilipeppar, men inte alls mycket, det får inte ‘smaka’ curry eller chili utpräglat, sen massa persilja och så rosepeppar som man bankat lite på i mortel.

Detta ställde jag i ugnen tills moset blivit lite brunt i kanterna, såsen kokade och fick lite ‘färg’. Lite persilja och lite mer rosepeppar över är trevligt. Vi åt gröna bönor till detta första gången, i söndags broccoli. Båda passar bra.

Sen som avslutning då, ett litet tips på vad man kanske inte ska äta, eller kanske man ska det i alla fall?

För ett par veckor sedan åt vi något, minns inte vad nu, men jag tänkte att bladspenat kunde vara gott till. Jag sådde spenat i år och inte förrän i september blev den så man kunde ta lite av den, jag var väl sent ute eller så växer saker sakta här…

I alla fall, det var mörkt ute och jag gick lite på känn, jag visste ju var spenaten växte och hur den såg ut, jag repade av rejält med blad och tog in dem, sköljde dem och kokade upp dem lite snabbt och rörde i lite smör.

Barnen ville inte ha det, de såg lite misstänksamma ut, de gillar inte stuvad spenat heller, det älskar Mikael och jag, vi åt det i dag, med blommehönsägg!!! Vi åt upp bladspenaten i alla fall och tyckte det var gott.

Två dagar senare gick jag förbi trädgårdslandet och såg att ringblommorna började knoppas, kul tänkte jag, de var ju också sena så klart, nästa sekund såg jag att de inte hade speciellt många blad…

Jag hade kokt ringblommeblad åt oss istället för spenat…

Nu vet jag ju att man kan äta ringblommor, i sallad, själva blommorna, så bladen borde inte vara farliga. Men ändå… Jag berättade det för en kompis och när hon garvat en stund sa hon att det faktiskt är riktigt nyttigt med ringblommor så det var väl i slutänden bara bra då…

Publicerat i Mat och dryck | 1 kommentar

Första oktober

Första dagen i en ny månad. Igen. Full av goda föresatser är jag. Givetvis.

En av dem är att blogga oftare, t ex försöka varje dag.

Det faller nästan innan jag börjat, jag sitter ju här och nickar till, somnar nästan, orkar absolut inte skriva någon blogg…

Men men, det får väl bli så här då, så blir det mer i morgon, om hästar, hönor, bygge, inköpsrundor, biljakt, runescape, väder och vind, god mat etc…
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Always will be

Det här inlägget säger er inte så mycket om ni inte tittar in på min andra blogg också, för det är där musiken ligger. Här har jag glömt hur man gör…
 
Men gör gärna det, titta in på Reflections of Rachel och lyssna på musiken där.
 
Jag kom på att jag inte bytt musik på allt för jättelänge. Tråkigt ju, för oss alla som mer än en gång tittar in på bloggen. Även om musiken jag hade, ‘The Cross’ med Within Temptation är väldigt fin och betyder väldigt mycket för mig.

Trött på den. Här kommer en ny. Jag tycker mycket om den också. ‘Always will be’, med Hammerfall. Jag dedikerar den till den vän jag saknar mest av alla, som låtsas att jag inte finns. Önskar jag kunde göra detsamma…

En rolig sak förresten, som jag kom på nu när jag satt och sökte efter bilder till det här inlägget. Vi köpte en gång i tiden en bil av basisten i Hammerfall!

Eller rättare sagt, f d, för han hoppade visst av förra året. Och detta var före Hammerfall bildades också. Och bilen har vi inte kvar längre heller…

Men ändå. Är jag nästan lite känd då?
Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Sune och Seikei, farväl mina tuppisar!

I dag fick jag, vi, barnen och alla de andra tupparna och hönorna, säga hej då till Sune och Seikei, sussextupparna.

Det var med blandade känslor. Vi hade ju bestämt att åtta tuppar ska bort, vi ska bara ha två kvar, Tuppe och Blomma. Fast nu har Tuppe haltat några dagar, hoppas bara det går över…

Sussextupparna, australorparna och plymouth rockarna, även gamle Rocky skulle bort. Vi insåg att det skulle bli svårt att hitta nya hem åt dem och anade att de skulle bli mat. Vår eller andras om inte vi klarade av att äta upp dem. Slakt skulle vi få hjälp med i vilket fall som.

Men jag testade i alla fall att annonsera ut dem. Först i hönsforumet, enda svaret var en som var villig att ta emot dem gratis, för att äta upp dem. Hmpf! Då kan vi ju göra det själva!

Sen annonserade jag i Skaraborgsbygden, en tidning vi prenumererar på, kommer en gång i veckan. Annonsen var inne i torsdags och vi hade inget hört så jag trodde det var kört. Jag vet ju att det är svårt att bli av med sina övertaliga tuppar vid den här tiden på året.

Men, telefonen ringde i dag på eftermiddagen. En familj i Vara som sökt efter sussextuppar länge, varit och tittat på flera som visat sig vara icke renrasiga och andra som visat sig vara dvärgsussex (visste inte ens att det fanns). De blev jätteförtjusta i mina gulltuppar, skam hade väl varit annars!

Så i dag på kvällen åkte de till sitt nya hem, ett gäng med sussexdamer och lohmanntjejer skulle hälsa dem välkomna vid framkomsten, eller rättare sagt i morgon då kanske när de vaknar. Vilken glad överraskning för dem!

Hoppas bara de trivs nu, mina små pycklisar som jag haft sen de fortfarande var lite fuktiga i dunet… Snyft!!!

Och – raskt över till något mycket roligare!!! Så här många olika färger och former får vi på våra ägg nu!!! Det stora bruna till vänster är från en av ‘di gamle’ lohmannhönorna. Det lilla vita är från en leghornshöna, en eller kanske två har börjat värpa, och det lilla beiga är från en blommehöna!!!! Lilla Viola har värpt så mycket som tre ägg hittills! Ett varannan dag! Duktiga små hönor!

Och så här små och bortkomna ser de små äggen uti en vanlig äggkartong! Om någon undrar över siffrorna som kanske anas på äggen, så är det min egen lilla kodning av dem, som inte har något att göra med stjärnäggs koder som ni ser i locket på den begagnade förpackningen…
 

Den översta siffran på varje ägg är ordningstalet på äggen, vi har hittills fått elva vita ägg, alltså är de numrerade 1 till 11 och den undre siffran är dagens datum. Många gånger råkade det sammanfalla, så att alltså ägg nr 5 kom den femte september…

Vi har sedan början numrerat de gamla hönornas ägg med dagens datum och kom på i efterhand att det kunde varit kul att numrerat dem och sett hur många det blir på ett år eller så.

Mer om hönorna i morgon kanske. Eller något helt annat!

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Allt för en trevlig trädgårdsfest!

Jag städar på mitt skrivbord, spelar Runescape och läser hönsforum och lite annat, allt samtidigt.

Eftersom jag inbillar mig att jag har simultankapacitet, eller åtminstone önskade att jag hade det, tänkte jag skriva en blogg också. En liten får det bli i dag.

Jag hittade en liten lapp bland annat, i drivorna med papper, tidningar, urklipp, pennor, muggar, stenar, skivor och annat. Den var utriven från någon slags reklam, Ica Maxi eller något sådant. För evigheter sen. Typ någon gång i början av sommaren eller så.

Rubriken lyder: Allt för en trevlig trädgårdsfest! och i lite mindre stil strax under: Grillar, solstolar, spadar, spel…

Grillar förstår jag. Vi är ju visserligen inga grillare, tror vi är de enda på jorden som inte fattat tjusningen med att bränna kött över glöd bland mygg och/eller kyla utomhus när man kan stå i lugn och ro i köket och laga maten och slippa allt obehag… Men jag förstår vad grillar har med trädgårdsfester att göra! Man grillar festmaten på den.

Solstolarna också, även om de känns mer… privata. Visst, man kan sitta och sola tillsammans på en trädgårdsfest. Även om det säkert känns mer bekvämt att sitta på vanliga stolar runt ett bord. Speciellt som man ska äta det man förhoppningsvis lyckats grilla.

Spel är jag också med på. Krocket, piltavlor och kubb och sånt kanske t ex, jättetrevligt på en trädgårdsfest.

Men spadar… Kanske är det jag som är dum. Kanske är det för att jag grillar så sällan som jag inte förstår vad man gör med spadarna. Ska man kanske äta med dem? Slå varandra i huvudet med dem för att man blir oense om hur man ska grilla? Eller ska man gräva ner de brända köttbitarna med spadarna?Eller menar de leksaksspadar? Så barnen har något att göra medan de vuxna häckar runt grillen?

Eller ja! Så är det ju! Man ber alla ta med sig varsin spade, och medan man väntar på att köttet ska brännas så gräver man t ex en grund så man kan bygga till huset. (Det var alltså så vi skulle gjort, så slapp vi hyra grävmaskin vilket helgen är vikt för…) Har man inte planerat att bygga till huset kan man ju alltid gräva ett trädgårdsland eller en grop åt andra…

Jag fastnar alltid i sådant där. Funderar, undrar och är så där fruktansvärt onödigt nyfiken…

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Zå var det min tur… Z idag…

(Fotot har inget med dagens text att göra. Det är där bara för att det är lite roligt!)

Zå med Z för i dag var det min tur att rida Zorania Z…

Det låter som om hon är stallets skräck som alla bävar för att rida. Så är det inte. Hon är söt och trevlig, ca 155 cm, en lagom stor häst. Tyvärr har jag inget foto på henne. Men hon är inte lättriden och det brukar vara de duktigaste i gruppen som får ta henne…

Så jag kände det som en ära och lite smånervöst när min ridlärare frågade mig i dag när jag jobbade om jag mådde bra i dag, om jag kände mig pigg. Ja… hurså frågade jag. Jag tänkte på att jag hade ju varit hemma ett par dagar förra veckan, trött som en död och med gräslig huvudvärk, så jag tänkte det var därför hon frågade. Nej, jag behövde någon i din grupp som kunde rida Zorania sa hon då…

Zorania är ett vackert fuxsto av tysk import, alla hästar i hennes ‘familj’ heter något på Z efter pappan som heter Zandor. Hon har en märkning på ena låret, en sköld med krona och ett Z i. Hon är en väldigt fin häst egentligen och hoppar bra med rätt ryttare.

Nu hoppade vi som tur var inte i dag för med ‘fel’ ryttare kan hon hoppa lite som hon vill… utan tränade dressyr, vägar, volter, serpentiner, sidvärtsrörelser och sånt.

Richard har ridit henne en hel del, han rider henne bra, alla gör inte det, man måste ha massor av tålamod, konstigt nog har han det med henne, han är inte direkt den tålmodiga typen annars… en trettonåring… När han rider henne ser det så lätt ut…

Fast det gick bra, det gjorde det. Jag satt och tittade på lektionen innan när Richard red Jaspis och hans kompis S red Zorania. Hon gick och viftade med huvudet hela tiden och trilskades när de skulle galoppera. Hjälp, tänkte jag, hon verkar inte ha en av sina bättre dagar…

Sen gick hon faktiskt bättre med mig, det tyckte jag iaf. Inte för att jag ska dra för stora växlar på det, hon var ju uppvärmd och hade gått rätt bra i slutet för S. Vi skippade galoppen eftersom det var första gången jag red henne, hon verkar ha en rätt stötig galopp så jag var lika glad för det.

Nu är det bara Daily Joy kvar av de hästar som är så pass stora att jag kan rida dem, som jag inte har ridit. Det finns en bunt småhästar också, B-ponnyer, som är för små för mig. Ja, och så Trixie också, en D-ponny som kom för ett år sen ungefär men som blev utlånad nästan med en gång eftersom hon var lite för vild för ridskolan. Nu är hon tillbaka sedan några veckor tillbaka och har precis börjat gå lektion. Det ska bli intressant att se när det blir min tur att rida henne…
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hästar och hönor – börjar på H

Det kanske vore något, att varje dag bara skriva om saker som börjar på en viss bokstav? I dag är det bokstaven H. Det låter som något ur Fem myror är fler än fyra elefanter…

Fast det var inte med flit. Jag vet inte om jag kan komma på något mer relevant som börjar på H om jag inte anstränger mig för mycket och det orkar jag inte!

Jag är trött i hela kroppen efter dagens (kvällens) ridlektion. Nya ridläraren. Ponnyn Cosmos. Dressyrträning…

Cosmos. Fotot taget från dressyrtävlingen i Vartofta. Inte nu. Tävlingar är inget för mig…

Jag slet som ett djur och faktiskt, jag börjar inse nya ridlärarens goda sidor, hon lyckades få mig att rida så Cosmos gick i form, inte hela tiden, men bitvis! Och det var inte det lättaste! Driva och stödja med skänklarna, rama in hästen mellan skänklar och händer, få den att höja kroppen, tänka uppåt framåt så hästen arbetar ordentligt med bakbenen under sig istället för att bli lång och seg…

Och tänk det fungerade, men oj vad mina ben kommer göra ont i morgon… Jag inser att jag aldrig riktigt fattat det där med drivning att hela benen ska vara med och driva… både hälar, vader och lår… Kanske kommer det här att innebära att jag kommer få snygga vältrimmade ben? Fast vid närmare eftertanke… nya ridläraren har inga smala ben direkt… snarare tvärtom…

Leghornshöna, kanske är det Johanna, fattar ett mycket dumt beslut. Att hälsa på en grävling är inget för hönor…

Duktiga söta Påven Johanna (ja jag vet, vilket namn på en höna… men det var inte jag som hittade på det, det var Johannes som ville kalla henne Påven, bara. Det tyckte jag lät lite väl… och la till Johanna efter boken som jag inte läst) la sitt tredje söta vita lilla ägg i dag!!!

Söta blommehönan Rosa, tupparnas favorit och en av de tamaste. Fast hon ser inte skillnad på mina fingrar och godsakerna jag ger henne…

Mycket vill ha mer, nu går jag och väntar på de andra två leghornen och på blommehönorna! De ska lägga ljusbeiga ägg har jag för mig att jag har hört. Rätta mig om jag har fel, hönskunniga läsare! Sen har jag sussex och australorp som kanske tar några månader till eller så. Kanske kommer de inte igång förrän till nästa vår? Vad det är för färg på deras ägg är jag osäker på, tror jag har hört att australorp lägger bruna ägg, synd om de blandas ihop med lohmannhönornas. Sussex lägger också beiga ägg tror jag? Fast de är kanske större än blommehönornas?

Blomkruka med blomma i… Hönan Linnea, som förvisso inte växt upp ur krukan men som gillar att sitta där av någon anledning…

Hönorna fick pastasallad i dag, resterna (jag gjorde med flit lunch till bara tre personer på en hel förpackning pasta) av vår lunch. De blev jätteglada, de älskar pasta, det var roligt att se dem springa omkring med varsin skruvmakaron i näbben…

Fina Seikei har världens fluffigaste vita söta tupprumpa! Hans högra slör är lite konstigt. Nu börjar det bli större men i början hade han knappt något på den sidan.

Något mer på H kanske? Höst till exempel? Fast i dag är det rätt varmt, det är nästan mitt i natten nu och jag var ute nyss, jag sitter i kontoret som är ovanpå garaget och får gå in och hämta te och sånt, och jag kände att det var ritkigt ljummet och skönt i luften. Så det känns inte som höst i dag (inatt) men andra dagar gör det det. Tyvärr. Jag avskyr hösten, alla andras favoritmånad. Blä.

Hare. Hagmark. Hamster. Halvstekt. Hemsk. Hedning. Helikopter. Hiss. Hingst. Hotfull. Hosta. Hund. Hus. Huvudlös. Härlig. Håröm. Högerstyrd…

Några ord på H som jag inte har någonting alls att säga om. Någon annan kanske?

Men jag kom att tänka på en rolig sak! Jag gillar att hitta på tre-ords-meningar av bokstäverna på registreringsskyltarna. Vår bankman, som för övrigt bor rätt nära oss, har bokstäverna UHP på sin bil. Jag tänkte UPA (Utan Personligt Ansvar) och fick detta till Utan Huvudet Påskruvat. Det tycker Mikael är väldigt roligt… Undra vad personen i fråga skulle tycka…

Hår… Jag färgade håret i dag. Tack vare att jag satt och petade med fotona i går, jag fick syn på ett som visade mig snett bakifrån. Jag rös! Varför varför varför talar inte folk om för mig när jag ser för jäklig ut! Mitt hår som jag tyckte var ok, det jag såg, var gråtussigt på baksidan! Det var en… fläck, typ mitt bak, så pass långt bak så det inte syntes framifrån, som var GRÅ. Och tussig. Tussigheten kan jag inte göra mycket åt just nu. Mer än balsam och sånt. Men färgade, gjorde jag pronto!

Nu ska jag Hasta. Till Huset. Och Huvudstupa sängläge ska det bli! Hundra timmar ska jag inte sova. Men Huvudvärk hoppas jag att jag slipper i morgon!

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

En hel månad – var ska jag börja…

Hela augusti hann gå utan att jag skrev en rad. Inte en endaste rad! Vad kan jag säga till mitt försvar?

Usch vad tjock jag ser ut… Det kan bara bli bättre efter en sån knubbsälsbild…

Inte mycket egentligen, för oavsett hur mycket jag har/har haft att göra, så borde jag ju hunnit få någon liten raduschling ur mig…

Fast det har varit mycket, det har det.

Klockan är mycket nu, jag borde vara trött, men är inte det riktigt, inte sovatrött, jag har haft problem med det igen, jag har svårt att somna och ligger vaken tills det börjar ljusna ute. Hopplöst är det… När jag då äntligen lyckas somna är jag nästan beredd att döda den som väcker mig. Trots att man ska göra så, man ska gå upp vanlig tid ändå. Men det gör jag bara inte såna morgnar.

Jo, för att komma tillbaka till vad jag egentligen tänkt att säga, så tänkte jag dra en snabbgenomgång av augusti… Är det sedan något ni vill höra mer om får ni säga till…

Min stora pojk… Richard!

* Vi åkte till Halmstad som planerat, men bara Richard följde med. Johannes stannade hemma av anledning… Dels för att han avskyr att åka bil, dels för att han hade förhinder. Mikael, jag och Richard hade i alla fall en underbar dag. Vi åkte tidigare den här gången, det var nästan tomt på stranden när vi kom och vi trodde att det kanske var för att folk började jobba, men frampå dagen sen kom det fler och fler. Vi solade, badade, plockade snäckor och åt moussaka med tzatziki som var sådär. Jag var knallbrun efter de två soldagarna men nu har det börjat blekna, tyvärr. Mikael och Richard fjällade en del, men det klarade jag mig från. Men det bleks väl bort med tiden antar jag.

* Anledningen till att Johannes blev hemma då… Den, eller rättare sagt hon, heter Sparta. En liten yttepyttesöt, blyertsgrå liten kattfröken som flyttade hem till oss. Det är Johannes egna kattunge, en liten kompensation för allt Richard får i ridningssammanhang. Fast Sparta tycker mycket om matte också, älskar ligga mattes knä… Sparta heter hon efter The Mean Kitty, om ni minns den, för att fräscha upp minnet så hittar ni den här: http://www.youtube.com/watch?v=Qit3ALTelOo. Vår lilla Sparta är ungefär lika busig och bits och hittar på dumheter, men sötare än man kan stå ut med nästan…

Här ovan är lilla Sparta inte så gammal, det var innan hon kom hem till oss, vi var och tittade.

I början ville Ceasar och Bastian inte alls veta av henne, nu går det bättre. Sparta får sova hos Ceasar (ibland) och leka med Bastian, han blir som en kattunge på nytt.

* Den 11 augusti började jag jobba igen. Eller ja, jobba är en megamastodontöverdrift… Jag började arbetsträna, två timmar om dagen. Wow, liksom… knappt lönt att åka hemifrån kändes det som. Att jag sen blev så dödens trött så jag inte orkade med mer än att just ta mig dit, jobba de två timmarna och sen hem igen var inte direkt vad jag hade väntat mig. Det kändes mer än fånigt…

Första veckan var i och för sig speciell, det var dressyrtävlingar till helgen och massor att göra. Plötsligt blev jag den enda som förstod sig på allt (nästan) som hade att göra med datorn också, då hon som annars har hand om det gick på semester följt av föräldraledighet direkt efter…

Ja, som jag glömde säga, men som ni förstår, så blev det på ridskolan jag hamnade. Jag hade ju funderingar på kyrkan men kyrkoherden var ju på semester och när hon kom tillbaka och jag fick svar lät det mer än ljummet, hon hade skickat ärendet vidare till någon vaktmästare, sen har jag inte hört mer…

Så jag (och några till) hämtar hästar i hagarna varje dag, de som ska gå lektion, portionerar ut havre och sen brukar jag sätta mig vid datorn och försöka göra hemsidan mer begriplig och åtminstone rättstavad… Jag tycker inte om den… Den känns amatörmässig, ful, svårnavigerad och flummig. Men hon som gjort den kommer ju tillbaka och det är inte värt att göra om för mycket… Tyvärr.

När hästarna ätit upp ryktar vi dem, kollar hovarna, visiterar dem, sånt. Akhila, vars ögon inte tålde allt regnande och blåsande får ögondroppar ibland, likaså Lucija som har problem med tårkanalen på ena ögat. Lucija har mugg på bakbenen och får salva, lite sånt pysslar vi med. Sen brukar det vara dags för mig att åka hem. Inget betungade, men jag blir skittrött…

På tisdagarna har jag hand om cafeet, två timmar innan min ridning, men det brukar inte vara någon rusning direkt så jag brukar pyssla med lite allt möljligt.

Andra veckan jag jobbade följde vi med när min ridlärare och en tjej i min tisdagsgrupp tävlade i dressyr i Hjo på lördagen. Det var Daily Joy och King som fick komma ut och se sig om i världen. Daily tog det med ro, och var riktigt duktig. Det gick jättebra för dem. King var skitnervös och för dem gick det väl inte riktigt lika bra, men för att vara första gången var det jättebra. Vi hjälpte till att hålla hästar och heja på.


King till vänster och Daily Joy till höger.

Richard och King

* Vi har en ny ridlärare på mina tisdagslektioner. Hon är säkert jätteduktig. Men jag har väldigt svårt för henne, hon känns så nedlåtande, trycker ner, rättar till så bryskt, får en att känna sig dum och löjlig. Jag blir så nervös av henne så jag glömmer bort vad som är höger och vänster, upp och ner… Sen har hon med sina egna döttrar hela tiden, ibland sitter de på läktaren och skrattar åt oss, ibland är de med och rider och utklassar oss andra, åtminstone mig…

Jag funderar på att skippa ridningen på tisdagarna, hade funderat på att bara rida en dag i veckan ändå eftersom jag har sämre ekonomi nu, men hade helst velat ha kvar tisdagslektionerna eftersom jag gillar den ridgruppen bäst. På onsdagarna har jag kvar min gamla vanliga ridlärare som jag trivs jättebra med. Men gruppen är inte lika bra. Jaja, vi får se hur det går. Vi har betalt för september så jag testar väl månaden ut i alla fall.

* Vi har byggt och snickrat, renoverat och ordnat. Hönshuset har vi byggt till, det är tre gånger så stort nu. Vi (kanske fräckt av mig att använda ordet ‘vi’ för jag har verkligen inte gjort för mycket, det är mest Mikael och en hel del Richard, som har gjort det mesta) har blåst ut insidan på gamla gäststugan och förrådet och börjat isolera och bygga nya väggar, nya golv etc. Det ska bli bibliotek och ska förhoppningsvis bli färdigt snart.

För samtidigt håller vi på med tillbyggnaden av huset. Med den har vi kommit så långt så att vi har grävt ena grunden (huset ska byggas till åt två håll). Den grävde Mikael och Richard för hand, 110 skottkärror jord och grästorvor… Den andra sidan är för mycket så det ska dit en grävare till helgen, en sån där liten som vi hyr och sköter själva. Vi ska köra undan jorden med traktorn, Mikaels och Richards lilla kelgris…

Det här fotot är nog en och en halv månad sen, pycklisarna är inte så stora än… I förgrunden Rocky och en av de gamla hönorna.

* Och så har vi ju mina pycklisar, sist men inte minst! De har växt och blivit så stora! Och fina! Om inga stora överraskningar bjuds så blev slutliga resultatet nio tuppar och tio hönor av de nitton kycklingar som överlevde. De vita leghornskycklingarna, som det från början inte var meningen att vi skulle ha ens, blev en tupp och tre hönor, Don Corleone (även Tuppe kallad), Påven Johanna, Blanca och Snövit. Blommekycklingarna blev en tupp och fyra hönor (vilken tur va), tuppen Blomma och hönorna Viola, Linnea, Rosa och Klara. Klara trodde vi först var en tupp och tänkte att han skulle heta Carl von Linné, men så var det en höna och först sa vi Carla men vi sa fel jämt så det fick bli Klara… Sen var det lite mindre tur med de andra, australorpen blev två tuppar, två hönor, tupparna Earl Grey (grå) och Chili, hönorna Svarta Sara och Black Molly. Sussexen blev två tuppar, Sune McChicken och Seikei och hönan Susse. Plymouthrockkycklingarna blev tre tuppar… Ville, Taco och Mattias.

Pycklisarna vill så gärna vara med när de gräver, vem vet vad för spännande saker som kan dyka upp… Linslusen Rocky med här också… Detta är bara några dagar sen.

Och den 29 augusti fick vi vårt första efterlängtade, men ändå så oväntat, oj redan, lilla söta, vita lilla ägg!!! En av de vita leghornshönorna (tror det var Påven Johanna, de är så lika nu när allas kammar börjat växa till sig och bli röda) la ett litet ägg! Två dagar efter kom nästa lilla söta ägg. Fortsätter hon med varannan dag så får vi ett litet ägg till i morgon! Sen är det bara att vänta på resten! Leghorn och blomme ska vara tidigast, i den ordningen, de andra kan vi få vänta på, det är senare raser.

De gamla hönorna har varit lite busiga i sommar och gömt ägg lite här och var. Vi hittade under trappan (en slags loftgång utanpå huset) till kontoret och sen under gästrumsgolvet. Säkert har de fler gömställen för det har blivit lite dåligt med ägg i sommar. Sen har Agda ruggat, vi trodde hon var sjuk och tänkte nästan låtit henne sluta sina dagar ett tag. Så började det växa nya fjädrar på henne, ett tag såg hon ut som en igelkott, alla bruna fjädrar var inneslutna i en liten mörkgrå hylsa liksom. Så hon såg ut! Nu börjar hon bli riktigt fin!

Så till avigsidan med hönor och pycklisar… De börjar bli stora nu… Tupparna börjar bli bråkiga, stora gamla tuppen börjar visa intresse för små vita hönorna. Det är dags att sanera… Vi tänkte spara Tuppe och Blomma. Dels för att de är de enda lagom stora, resten är för stora. Dels för att de har visat framfötterna så att säga. De är aktiva, patrullerar, gör hönorna sin kur, Blomma har till och med kurtiserat de gamla damerna! De andra, visserligen senare, tupparna av de större raserna är inte alls lika framåt, de går gärna undan, gömmer sig, håller sig i bakgrunden och det känns inte som något bra tuppbeteende tycker jag.

Fina Blomma!

Han som vi köpte kycklingarna av har lovat att hjälpa till med slakten (usch, fy hemskt ord att använda om mina älsklingar), men han hann inte just nu. Jag vill helst inte vänta mycket längre, vill inte att Rocky ska jaga ikapp de små leghornshönorna och knäcka ryggen på dem. Men tanken på att ta livet av honom som varit en sån toppentupp känns inte roligt. Eller de små…

Vad mer…

Det är den första september i dag, eller var i alla fall när jag började skriva det här… Jag har som vanligt en lång rad föresatser inför den nya månaden. Särskilt som det är en måndag också… Som gjort för nystart…

– Jag har inte orkat tänka på vikten och släppt kontrollen, det har fått till följd, givetvis, att den skenat iväg till katastrofala mått… Nu ska den ner! Basta! Till julafton ska jag gå ner tio kilo. Peppa mig gärna, skäll och hota, locka och muta!

– Jag ska försöka ta tag i verkligheten också, hela augusti har jag liksom levt i någon slags seg deg känns det som. Mycket för att jag inte orkat med annat givetvis, men jag ska anstränga mig och försöka ta tag i saker, diska, städa, stryka, bädda, såna saker. Jag måste ju ta hand om allt, nu när Mikael har fullt upp med bygge och renovering. Inte roligt, men tvunget, jag är ingen tillgång i byggnationerna tyvärr, inte än, möjligen när det kommer till målning.

– Jag ska skriva min bok! Skärpning! Ska Skriva Nu!!!

– Jag ska motionera, cykla promenera, har till och med köpt gåstavar… och i dag rotade jag fram lite träningskläder hos svärmor som har lådor med våra kläder och annat på hela sin andravåning…

– Och jag ska blogga! Många korta fyndiga trevliga bloggar om dagen. Vad vill ni höra om? Min viktminskning och träning? Mina hönor och katter? Tillbygge och renovering? Eller alltihop. Eller något helt annat. Troligen blir det en mix…

Det är säkert mycket mer. Det tar jag i morgon. Då ska jag försöka hinna/orka med att hälsa på hos er också!

Sånt här ska det vara slut på i alla fall!!! Inte något mer sånt!!!

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar